Löv i vatten - Berättelsen bakom bilden

En av fördelarna med att fotografera i sitt närområde är att man kan återvända och ta om bilder. Kanske i ett nytt ljus, en ny årstid, eller för att rätta till något som blev tekniskt fel gången innan. Jag gillar att jobba så, att låta en bild få växa fram över tid.

Låt mig berätta om hur en bild blivit till. Bilden här, på höstlövet som flyter på en vattenyta. Den är slutresultatet av ett sextiotal exponeringar, tagna vid tre fototillfällen. Den första varianten så helt annorlunda ut.

Nu i augusti var jag i princip klar med bilderna till min fotobok Träskets gåta. Men jag kände att det saknades en bild - en riktigt nära detaljbild. Så jag åkte till träsket med tanken att ta en bild på något litet på marken eller i vattnet.

Jag vadade runt en stund i träsket innan jag hittade en plats där vattenytan var täckt av gröna små blad (eller frön eller vad det nu är), där enstaka björklöv fallit ner. De gula löven mot den grönblå ytan blev mitt motiv, och jag testade mig fram olika utsnitt och placeringar av löven innan jag fastnade för denna. Jag tänkte att en sån bild kunde ligga över ett helt uppslag i boken, med ett löv på varje sida.

Första försöket - gula löv på grön bakgrund

Men jag kände inte att bilden höll. Det blev för enkelt och trist med bara de där två löven, och lite oklart vad kompositionen egentligen handlade om. Och jag gillade inte riktigt färgskalan heller, det blev för skrikigt med det illgröna mot det intensivt gula.

Så jag åkte tillbaka till träsket. Jag höll fast vid bildidén med löv på vattenytan, men testade en variant med bara ett rött löv. Vattnet var samtidigt så grunt att en del av de löv som låg på botten i den lilla pölen också syntes, samtidigt som himlen reflekterades i ytan. Jag valde största bländare för att ljusreflektionerna från himlen skulle bli oskarpa och mjuka. På det sättet blev vattenytan lite som ett abstrakt mönster, som lövet tydligt avtecknade sig mot. Det gillade jag.

Andra försöket - mer intressant bakgrund, finare färger. Men oskarpt och skuggmönster i vattnet.

Men när jag kom hem upptäckte jag två saker. Dels var bilderna på det röda lövet inte riktigt skarpa. Med fullt öppen bländare, kraftig inzoomning och kameran nära motivet blir skärpedjupet väldigt kort. Det vet jag ju, men eftersom jag sällan fotograferar med sådana inställningar så tänkte jag inte på att kolla skärpan i tillräckligt noga. Men förutom skärpan fanns ett annat problem. Det inte bara himlen som reflekterades i vattenytan. Man såg också skuggmönstret av ett träd ovanför, vilket jag inte gillade för då blev vattenytan inte det där abstrakta mönstret jag ville ha. Vid tagningstillfället såg jag inte skuggmönstret i kamerans lilla display, men i datorn sen blev det tydligt.

Så jag fick åka en tredje gång till träsket. Och ställde mig i exakt samma pöl och fotograferade samma löv, men på ett lite annat sätt.

Tredje försöket - mer intressant komposition med löv både på ytan och på botten.

Vid mitt tredje försök var jag noga med skärpan, och hittade en vinkel mot ljuset där trädet ovanför inte reflekterades i vattenytan. Men därutöver hittade jag också en lite mer spännande komposition. På botten fanns ett antal gröna löv, och jag valde att låta dem synas tydligare i bilden. Det röda lövet var alltjämt det som fick sticka ut, men det fick vara del av en trio av löv, ihop med två löv under ytan. Det kände jag gjorde bilden mer intressant.

När jag kom hem och öppnade bilden i datorn såg jag dock att det var lite mer under ytan som syntes än jag riktigt uppskattade. Små pinnar och annat krafs på botten gjorde att bilden inte blev så ren som jag ville ha den. Det fanns också en del små bubblor och annat på vattenytan som jag tyckte störde.

Jag övervägde att åka tillbaka en fjärde gång, men kände att det inte var värt det. Istället gjorde jag en lite mer omfattande efterbehandling i datorn än jag brukar.

Jag målade in lite fler reflektioner från himlen, som täckte över en del av krafset under ytan, och rensade bort bubblorna på ytan. Jag justerade också färgtonen i det röda lövet lite, så den blev lite mer dämpad och rödbrun, snarare än den intensivt cerise-röda färg den hade från början. Slutligen ökade jag kontrasten något. Sen var jag klar.

Det blev ett bra slutresultat tycker jag. Men trots allt jobb valde jag faktiskt att inte ta med bilden i boken. På något sätt tyckte jag den avvek för mycket från bokens övriga bilder och rytmen där. Så just den här bilden fick bli en solitär, en svårförlöst liten själ som ville leva ett liv på egen hand.

Min bok Träskets gåta finns nu att beställa.

Slutresultatet efter bearbetning i datorn.