Månadens fotobok maj: “AU Photo” av Anna Ulmestrand

Vad kan ett landskap vara? Det är den frågan som väcks hos mig när jag tittar på Anna Ulmestrands fantastiska bilder. Anna är makrofotograf, men detta är långt ifrån de traditionella makrobilderna med närbilder av snygga blommor mot oskarp bakgrund.

I Annas foto bjuds vi istället in till en egen värld, till landskap i miniatyr befolkade av märkliga figurer och lekfulla former. Det är som regel klatchigt i färgerna och bara undantagsvis skarpt. Och det är svårt att inte ryckas med!

När Anna var gäst i min podd berättade hon att hon egentligen inte letar efter motiv när hon komponerar sina bilder, utan snarare efter kontraster. Motiv finns överallt. Bara det är tillräckligt mycket sol kan hon ta med kameran och sätta sig i ogräset i en vägren och hitta sina bilder.

“Många av hennes bilder är som överdådiga tårtor med knastrigt socker, fyra varv kolasås och ett rosa konfettiregn i bakgrunden. Det är punk, i fotoform. Eller Jackson Pollock, med kamera.”

I kontrasterna hittar hon sina figurer, sina ”gubbar” som hon kallar dem. Det är mönster i naturen som väcker hennes fantasi, ungefär som när barn ser figurer bland molnen på himlen. Är inte det där oskarpa kronbladet en älg? Och den där mörka punkten ett öga? När hon fångar sina gubbar på bild så blir de uppenbara för oss också, i alla fall ibland. Men det viktiga är väl egentligen inte att vi som betraktare ser samma figurer som hon gör, utan att vår fantasi också väcks, på något sätt.

Anna låter sin blick på naturen bli ett sätt att väcka tankar och idéer inom henne. Istället för att ta en bild av det hon ser, funderar hon på vad det hon ser skulle kunna vara. I någon mån är hennes kamera riktad rakt in i hennes egen hjärna, snarare än mot motivet. Det är en fröjd att få titta in där. 

Att använda naturen som ett sätt att förlösa bilder från vårt eget inre, kanske från vårt undermedvetna, är ett sätt att jobba som jag tycker är väldigt spännande. Annas foto har i det avseendet varit en viktig inspiration för mitt projekt i Träsket – som handlar just om introspektion – även om de bilder hon och jag tar ser väldigt olika ut.

Något jag verkligen gillar med Annas bilder (men inte vågat ta till mig på samma sätt i eget fotograferande) är hur härligt maximalistiska och respektlösa de är.  Här snålas det inte i bilderna, och det följer ingen annans mall. Istället är det extra allt i mönster, färg och former. Många av hennes bilder är som överdådiga tårtor med knastrigt socker, fyra varv kolasås och ett rosa konfettiregn i bakgrunden. Det är punk, i fotoform. Eller Jackson Pollock, med kamera.

Samtidigt finns likheter mellan Annas lekfulla makrobilder, och Hans Strands väsentligt stramare flygbilder som jag skrev om förra månaden. Han fångar det stora landskapet, hon det lilla. Men i båda fallen handlar det om abstrakt naturfoto, som drar åt modern konst. Det är sällan man riktigt ser vad bilderna föreställer och motivens proportioner är ofta otydliga. Och samtidigt som Annas bilder är kaosigt uppsluppna, finns en balans i dem som vittnar om den eftertanke som ligger bakom. Det krävs ofta mycket jobb, för att få något att se spontant ut.

I vissa av Annas bilder kommer också det lite stramare uttrycket fram. Inte minst den lågmälda bild hon kom på andra plats med i Close-Up Photographer of the Year 2020. Lågmäldheten kom också till uttryck i hur Anna to emot uppmärksamheten. Istället för att skryta om det skrev hon ett filosofiskt inlägg på Facebook om hur konstigt det är att en bild plötsligt kan betraktas som fantastisk när den lyfts fram i en tävling.

Boken “AU Photo” kom 2011 i en liten upplaga, inför en utställning och föreläsning Anna hade på Vårgårda fotofestival. Jämfört med hennes övriga böcker och foto är den något mer lågmäld och reflekterande, om än ganska rejält expressivt jämfört med mycket annat naturfoto. Anna har berättat att boken kom till i ett läge när hon inte var helt tillfreds med sig själv eller livet. Hennes umgänge med de fotografiska fantasifigurerna och att fånga dessa på bild, blev i det läget ljusglimtar som visade på en väg ut, mot något mer positivt.

På det sättet är AU Photo ett exempel bland många på hur naturfoto kan ha en läkande förmåga. Jag har pratat med flera fotografer som fotograferat sig igenom och ut ur svåra stunder och kriser. Själv ser jag dock inte riktigt det där mörkret Anna talar om i bilderna i den här boken. Men glädjen, den ser jag tydligt.

Vad betyder titeln då? Man får anta att AU Photo står för Anna Ulmestrand Photo. Men AU är ju också den kemiska beteckningen på guld, kanske är det gyllene foto vilket också skulle vara träffande. Jag bestämmer mig dock för att det betyder Alldeles Underbart Photo, vilket känns mest rättvisande.

Upplev mer av Anna Ulmestrand

Anna har givit ut flera böcker, men de är tyvärr alla slutsålda så man får leta på antikvariat.

Beundra Annas bilder på hennes hemsida och Instagram.

Anna håller också workshops i makrofoto för arrangörerna Zoom och Wild Nature. Hennes nästa fotoresa går till Italien.

Mitt samtal med Anna i avsnitt nr 16 podden ”Fotografen och landskapet”.