Tre knep för att skapa en bra bildserie
Naturbilder kan upplevas en i taget. Och det kan vara fantastiskt att betrakta en enskild bild. Men som fotograf finns poänger med att ibland också skapa serier av bilder.
Med en bildserie får vi fler möjligheter att vägleda betraktaren, och visa vad vi vill förmedla. Vi kan brodera ut vårt budskap och tillföra ytterligare perspektiv. Men en serie av bilder ger också betraktaren fler möjligheter, att tänka själv och att göra sin egen tolkning. Dels att tolka det sammanhållande temat, dels att tolka betydelsen av varje enskild bild inom ramen för detta tema.
Serier skapar ett större sammanhang, med ytterligare djup till våra fotografiska berättelser. De bjuder också i högre utsträckning in betraktaren att bli medskapare i vårt verk, och hur det ska förstås.
En stor fördel med att skapa bildserier är också att det tvingar oss fotografer att tänka efter. I stället för att bara titta på en bild och konstatera att det var fin, måste vi börja fundera på vad det viktiga i bilden är. Vad är det i bilden jag vill framhäva? Vilken roll kan bilden fylla, som en del i min serie? Vad är det egentligen jag vill säga?
Kill your darlings. För att skapa en bra bildserie måste man våga välja bort bilder, även om de är bra. Vissa bilder kan vara för lika andra i serien, eller avvika för mycket. Här en bild från träsket jag fotograferat i det senaste året - men jag är inte säker på att den passar i bildserien jag håller på att sätta ihop i min bok.
En bildserie behöver inte vara lång. Att välja ut tre bilder från sin senaste utflykt i skogen kan bli en fin bildserie. Fotografen Linda Nybom jobbar mycket med extremt korta bildserier, som består av bara två bilder. En fotograf jag känner kallar sina korta bildserier för noveller, och de lite längre för romaner.
För egen del har jag tänkt mycket på bilserier den senaste tiden, eftersom jag jobbat med urvalet av bilder till min kommande fotobok, Träskets Gåta.
Jag tycker tre saker är särskilt viktiga för att en bildserie ska bli bra.
1. Tema
Vad är det berättelsen handlar om? Vad är det gemensamma som ska hålla bildserien samman? Det kan vara något konkret som en plats, en årstid, en viss typ av motiv. Eller något mer abstrakt som en känsla, en stämning, ett skeende, eller en viss typ av frågeställning som bilderna ska väcka.
Teman kan vara givet från början. Men min erfarenhet är att det också kan vara bra att låta temat få mogna fram över tid, medans man tar bilderna. Min bok började till exempel med bara träsket som tema, det var det jag skulle fotografera. Men över tid blev det tydligt att det snarare var känslan i träsket som var det intressanta. Jag insåg att det jag ville fånga var de outtalade känslor som fotograferandet i träsket väckte hos mig, hur det fick mig att se saker i mitt eget inre landskap. Träsket blir på sätt och vis en metafor för något större, en idé om samspelet mellan naturen och vårt undermedvetna.
Mitt fotoprojekt fick alltså med tid en lite mer filosofisk komponent. När bildserien sen skulle sättas ihop, ville jag lyfta fram det temat.
2. Uttryck
En viktig del för att hålla samman en bildserie är det visuella uttrycket, att bilderna ser ut på ett visst sätt. Man kan naturligtvis tillåta sig lite variation, men ofta är det bra att hitta åtminstone några gemensamma uttryck i serien.
Jag jobbar mycket med färgtoner som visuellt uttryck. Färgtonerna i bilderna får inte avvika för mycket från varandra, annars tycker jag inte bildserien hänger ihop. Det blir också konstigt om vissa bilder har mycket kontraster, medan andra har påtagligt mindre. När jag efterbehandlar bilder försöker jag ställa färger och kontraster så serien blir harmonisk.
Ett annat uttryck som är viktigt för mig är ljuset och vädret. I min bok är de flesta bilder tagna i mjukt ljus, när det varit mulet, regn eller innan solen gått upp. Det ger ett uttryck som är mer eftertänksamt än dramatiskt, vilket också är det jag ville åt den här gången.
För att förstärka det eftertänksamma uttrycket har jag valt att bara ha liggande bilder, som ger en lugnare känsla än stående. Jag har också begränsat antalet bildformat – proportionerna mellan bredd och höjd i bilderna – för att serien ska kännas mer sammanhållen.
3. Rytm
Om en bildserie är väldigt enhetlig – med många bilder som ser nästan likadana ut, presenterade på samma sätt – så blir den lätt tråkig. Det finns förvisso exempel på bildserier som gör enformighet till själva budskapet (titta tex på thebroccolitree). Men för egen del tycker jag att det behövs lite mer dynamik i en serie för att bibehålla intresset.
Så hur skapar man en bra balans i en serie? Så att den inte blir enformig, men ändå känns sammanhållen. Ett sätt är att ge serien en tydlig rytm i hur olika typer av bilder presenteras för betraktaren. Kanske får man först se två närbilder, sedan ett vidare utsnitt, sen två närbilder igen, och ett vidare utsnitt. Eller kanske en mer avancerad rytm, där sekvenser med olika bilder avlöser varandra, men på ett sätt som också följer ett mönster. Variation i bilderna kan vägas upp av harmoni i rytmen.
I Träskets Gåta har jag jobbat med just sekvenser av bilder för att skapa en viss rytm i bildserien. Jag har tagit bilderna i boken genom att besöka samma träsk om och om igen. Det i sig har varit något av en rytm, som försatt mig i ett viss tillstånd. Nu vill jag att läsaren ska få en liknande känsla av att bläddra igenom bokens sidor. Man ska vaggas in i upplevelsen av bilderna, genom bildseriens rytm.
En sista sak att tänka på när man gör en bildserie är att arbetet handlar mycket om att välja bort. Vissa bilder du tagit kan vara fantastiska, men inte passa in. Kanske funkar de inte med temat, eller det visuella uttrycket, eller med den rytm du vill skapa i serien. Eller så är de bara fel i serien, av något annat skäl. Man måste vara osentimental här och våga offra sina älsklingar. Kanske passar de bättre i nästa serie du sätter ihop?