En mycket skånsk berättare

MÅNADENS FOTOBOK JUNI:
”ÖSTERLEN - Ljus, hav, horisonter”, av Sven Persson

Jag har aldrig bott i Skåne, men varit där mycket. Och jag har alltid haft en lite kluven inställning till denna södra landsända och dess landskap.

Det oerhört vackert. Böljande kullar, små pittoreska samhällen, öppet hav. Men det finns något i Skåne som kan göra mig obekväm. Att det är så vidsträckt och öppet, att det alltid blåser. Och ibland blir den där skånska gulligheten bara för mycket.

Det kan hänga ihop med att mina föräldrar skilde sig när jag var i tonåren, och att jag fick jag Skåne på köpet. Min mamma flyttade dit, till ett stort hus mitt på en blåsig åker. Det var en plats jag aldrig valde själv.

Sedan jag började med naturfoto i vuxen ålder har jag dock åkt till Skåne mer frivilligt, och upptäckt nya delar. Bokskogarna på Söderåsen, klipporna vid Kullaberg. Förra sommaren besökte jag de tre skånska nationalparkerna med mina barn och min fru.

Skåne är ett landskap med många sidor. Och få fotografer har gett Skåne så mycket uppmärksamhet som Sven Persson. I flera böcker har han med sina bilder berättat om naturen, landskapet och inte minst samspelet mellan människa och natur i Skåne.

Sven Perssons foto är tydligt rotat i den klassiska landskapsfotografin. Det är välkomponerade bilder, tekniskt mycket väl utförda. Känslan i fotografierna är ofta vilsam, med balanserade färger och linjer som mjukt för ögat igenom bildytan. Man känner verkligen hur mycket erfarenhet och hantverksskicklighet som ligger bakom dem.

Boken “Österlen - ljus, hav, horisonter” innehåller Svens Perssons bilder från några av Skånes vackraste platser. Brösarps backar, Haväng, Stenshuvud, Kåseberga. Det är miljöer som är välkända, fotograferade många gånger tidigare. Och foto som är vackert kan lätt slå över och bli lite tråkigt. Men i Sven Perssons bilder blir det aldrig så, inte ens när han ger sig på ögongodiset i Österlen.

Att Sven har en egen stil i sitt foto är en del av förklaringen. Här finns inget av det puttinuttiga Nils Holgersson-landet som ofta präglar bilden av Österlen, och som jag själv har rätt svårt för. Istället finns något lite skört i känslan, ensamt, nästan sirligt. Som om naturen var utsatt, lättflyktig. Och Sven fångat scenen vi ser i ett sista ögonblick, just innan den löses upp. Det är en lite drömsk estetik, smekande men aldrig sliskig.

Det som också skapar intresse är att Svens bilder säger mer än att det är fint på Österlen. Det finns hela tiden en berättelse i bakgrunden, en berättelse om Skåne. Ibland syns den tydligt i enskilda bilder. Som i en bild med ett vackert träd från Stenshuvud, där en klarblå parkeringsskylt sticker upp i ett hörn. Som en påminnelse om att människan är nära, detta må vara en nationalpark men knappast vildmark. Ibland finns berättelsen snarare i hur hela serier av bilder visar hur landskapet förändrats och hur människan är en del i förändringen. Sven Persson tolkar skeenden i landskapet. Bilderna har ett syfte, utöver sin uppenbara estetik.

“Här finns inget av det puttinuttiga Nils Holgersson-landet som ofta präglar bilden av Österlen, och som jag själv har rätt svårt för. Istället finns något lite skört i känslan, ensamt, nästan sirligt. Som om naturen var utsatt, lättflyktig. Och Sven fångat scenen vi ser i ett sista ögonblick, just innan den löses upp.”

Att Sven är fotograf även till yrket tror jag spelar in i detta. Den professionella fotografen har alltid en uppdragsgivare, som har ett syfte med att bilderna tas. Delar av dessa tankar verkar Sven ha även i sitt icke-kommersiella foto.

Sven var med i ett avsnitt av minn podd, och lyfte då fram just värdet av att jobba med sitt foto i projekt och att ge sig själv uppdrag. Att vara sin egen beställare av bilder, och sen ta fram kameran och gå över till att vara leverantör. På det sättet tvingar man sig själv att avgränsa sig, och även att se till något större än den enskilda bilden. Fotograferandet blir inte planlöst, man styr mot ett mål och har något att utvärdera mot längs vägen.

Svens tankar om fotoprojekt satte stort avtryck på mig, och var viktiga när jag tog beslutet att börja mitt projekt i Träsket. I det fallet var beställningen kanske inte så tydlig - jag visste inte riktigt vad träskprojektet skulle handla om när jag började - men jag gav mig själv en avgränsning och ett mål. Med tiden växte tanken om vad projektet egentligen handlade om fram.

Det är också roligt att se hur Sven tar sig an sitt intresse för Skåne på många olika sätt. I en annan bok berättar han om storkarna, som först försvann till följd av människans ingrepp i naturen, men sen kom tillbaka. Hans senaste bok, som precis kommit ut, handlar om skånska sägner. Per Gustavsson har skrivit texterna om skånska trollberg, galgbackar, offerkällor och näckens åar, som illustreras med Svens bilder. Det om något vidgar bilden av vad Skåne är, och tvingar oss lite kluvna skånevänner att se på landskapet med nya ögon.

Med en sån briljans, nyfikenhet och vilja att berätta kan Sven Perssons foto från Skåne inte bli annat än magiskt.

Svens böcker kan köpas genom hans hemsida.

Följ Sven på Instagram.

Mitt samtal med Sven i avsnitt nr 31 podden ”Fotografen och landskapet”.